ERNBERG
Artist
Statement
Under de senaste åren har jag fokuserat på att försöka förstå, bemästra, tolka och berätta om panikångest som varit en del av min vardag alltför länge nu.
Jag utforskar fenomenet men även berättar via mina bilder om känslan som en panikattack eller panikångest kan ge, hur den kan lamslå, förbanna, skapa rädsla men även om hur stark kroppen kan vara.
Jag vill visa alla sidor, det jobbiga med psykisk ohälsa men det fina med en skör själ. Där fult blir fint och tvärtom.
Panik är egentligen en helt naturlig reaktion på att faran är nära och då sätter kroppen in alla sätt för att undvika faran och den starkaste reaktion är att fly. Det är ett tillstånd där det är som att vara lockbete på savannen.
Men det finns ingen fara, det är ens tankar som blir faran och ens kroppsliga reaktioner ett minfält som en parerar för att inte trampa snett...
Kameran är mitt sätt att minnas och bevara men även konstruera en verklighet, detta görs selektivt och bilderna blir till dagboksanteckningar.
Via dessa bearbetas minnen, känslor och drömmar för att för mig själv bli mer förståeliga och överblickbara. Förhoppningsvis kan dessa även bli förståeliga för någon annan också.
Det är genom kameran och fotograferingen som jag har tagit mig igenom dessa perioder. Idag lever jag med min panikångest som om den vore en nära vän där det finns både bra och dåliga dagar men de bra dagarna bli fler och fler och fler ska det bli.
Bilderna är historier som berättas via självporträtt. Det är en blandning av snabbt, improviserat och planerat.
När jag får vara bakom kameran så blir livet mer tydligt och det skapas en högre mening, kameran har varit med mig som en ständig vän som finns där när det behövs när ord inte räcker till.